Herregud nu börjar jag bli sjukt blödig..
Jag har små panik över att det är min sista dag imorgon, jag vill verkligen inte att det ska vara den sista...
Jag är så himla lyckligt lottad som har haft en sån underbar praktik möjlighet.
Trots att ja knappt kunde ett ord tyska eller fattade något första dagen, ja nu förstår jag mycket, de pratar tyska ibland med mig och hur sjukt är det inte att ja förstår? Jag älskar det här stället, människorna och hela atmosfären. Jag fann mig tillrätta nästan på en gång. Jag trivs med de här rutinerna.
En del undrar om det inte är ensamt? Men det här är bra för mig. Jag har tid för mig själv och jag tar tillvara på den tiden. Det betyder inte att jag är en ensamvarg som stänger in sig på rummet, absolut inte. Men när man är hemma så är det skola, hästar, kompisar, läxor och mycket mer = ett evigt pusslande och prioriterande. Det gör att "egentid" är svårt att klämma in. Jag brukar ta den tiden när jag är ute och rider, den kombinationen funkar utmärkt. men att ha egentid på egenhand och vara "isolerad" från allt vanliga har varit så himla bra för mig. jag har fått bättre perspektiv på saker och ting. Jag har fått spendera hela dagarna i stallet med hästarna och bra människor, det jag aldrig kan göra på samma sätt hemma i den vanliga vardagen eftersom skolan tar upp den tiden och tiden som är stall tid är färre timmar än skoltimmarna.
Jag är en äkta stalltjej, och kommer alltid vara det. Jag älskar att jobba och känna att man verkligen använt kroppen, jag älskar att lära mig nya saker, ha många bollar i luften och känna att folk litar på mig och att jag har och tar ansvar.
Och att känna den känslan av att jag verkligen har klarat det här , den här praktiken i Tyskland , ett land där jag inte kan prata moders språket, där jag har varit ensam och där jag har fått visat själv vad jag går för, att klara den här utmaningen, den känslan är obeskrivlig. Jag hade bra koll på "vem" jag var och hur framåt jag är som person innan jag åkte men nu såhär när det bara är en dag kvar inser jag att jag verkligen klarat av det här. att jag anpassar mig sjukt snabbt, att jag inte är rädd för att testa nya saker och att jag kan lösa problem på egen hand .
Med det menar jag att : haha SKOLAN- Det här är till oss... Fel i bokningen, en dag för kort på hotellet haha..
men det är löst. jag har pratat med dom och det var inga problem, det är ingen annan som ska ha mitt rum eller så haha..
Jag har små panik över att det är min sista dag imorgon, jag vill verkligen inte att det ska vara den sista...
Jag är så himla lyckligt lottad som har haft en sån underbar praktik möjlighet.
Trots att ja knappt kunde ett ord tyska eller fattade något första dagen, ja nu förstår jag mycket, de pratar tyska ibland med mig och hur sjukt är det inte att ja förstår? Jag älskar det här stället, människorna och hela atmosfären. Jag fann mig tillrätta nästan på en gång. Jag trivs med de här rutinerna.
En del undrar om det inte är ensamt? Men det här är bra för mig. Jag har tid för mig själv och jag tar tillvara på den tiden. Det betyder inte att jag är en ensamvarg som stänger in sig på rummet, absolut inte. Men när man är hemma så är det skola, hästar, kompisar, läxor och mycket mer = ett evigt pusslande och prioriterande. Det gör att "egentid" är svårt att klämma in. Jag brukar ta den tiden när jag är ute och rider, den kombinationen funkar utmärkt. men att ha egentid på egenhand och vara "isolerad" från allt vanliga har varit så himla bra för mig. jag har fått bättre perspektiv på saker och ting. Jag har fått spendera hela dagarna i stallet med hästarna och bra människor, det jag aldrig kan göra på samma sätt hemma i den vanliga vardagen eftersom skolan tar upp den tiden och tiden som är stall tid är färre timmar än skoltimmarna.
Jag är en äkta stalltjej, och kommer alltid vara det. Jag älskar att jobba och känna att man verkligen använt kroppen, jag älskar att lära mig nya saker, ha många bollar i luften och känna att folk litar på mig och att jag har och tar ansvar.
Och att känna den känslan av att jag verkligen har klarat det här , den här praktiken i Tyskland , ett land där jag inte kan prata moders språket, där jag har varit ensam och där jag har fått visat själv vad jag går för, att klara den här utmaningen, den känslan är obeskrivlig. Jag hade bra koll på "vem" jag var och hur framåt jag är som person innan jag åkte men nu såhär när det bara är en dag kvar inser jag att jag verkligen klarat av det här. att jag anpassar mig sjukt snabbt, att jag inte är rädd för att testa nya saker och att jag kan lösa problem på egen hand .
Med det menar jag att : haha SKOLAN- Det här är till oss... Fel i bokningen, en dag för kort på hotellet haha..
men det är löst. jag har pratat med dom och det var inga problem, det är ingen annan som ska ha mitt rum eller så haha..
Mobilbild!